Ett härnadståg, lett av Ragnar Lodbrok, landsstiger på den ensliga ön Lindisfarne vid Englands nordöstra kust. Den kanadensiska filmatiseringen flimrar förbi min inre syn när jag tar del av det senaste dådet i den katolska kyrkan i staden Saint-Etienne-du-Rouvray. Filmatiseringen av vikingatåget i västerled bygger på vissa historiska händelser. Lindisfarne bebyggdes med ett kloster av Benediktinerorden. I över 150 år hade munkarna levt och arbetat i sitt kloster på den fridfulla ön utan vare sig våld eller vapen. Den 8 juni 793 stormas benediktinklosteret av en hird ledd av vikingen Ragnar Lodbrok. Historiska källor anger att klosteret plundrades nämnda datum och att flera munkar slogs ihjäl och överlevande flydde för livet. Detta hände dock för 1200 år sedan och i en tid när människovärdet var i det närmaste obefintligt, om man inte tillhörde familjen eller klanen.
Den lilla staden Saint-Etienne-du-Rouvray drabbades på tisdagmorgonen den 26 juli av ett fasansfullt dåd. I staden med sina drygt 27000 innevånare levde och verkade den 86-årige prästen fader Jacques Hamel i sin församling. Han har goda relationer till sina muslimska grannar. Fader Jacques församling hade tidigare skänkt en tomt till muslimerna där de byggt sin moské. Denna morgon celebrerar fader Jacques mässan i sin kyrka när två unga män stormar in beväpnade med knivar. Prästen samt två ordenssystrar och två församlingsbor tas som gisslan. Fader Jaques tvingas ner på knä och får halsen avskuren. En ur gisslan skadas svårt. En annan ordenssyster lyckas fly och larmar polisen. Elitstyrkan BRI lyckas slutligen döda de två männen när de visar sig utanför kyrkporten.
Ett angrepp i en kyrka har allt sedan kristendomens insteg bland folk och nationer ansetts som ett särskilt avskyvärt illdåd. Kyrkorna har setts som frizoner där utsatta och förföljda kunnat få en fristad. Vapen fick icke bäras i kyrkorummet utan lämnades i vapenhuset. Därav denna benämning på kyrkornas entré. Detta illdåd är bara ett i raden av terrordåd som signeras terrororganisationen IS/Daesh. Dådets parallellitet till Lindisfarnes öde väcker frågan; har människans värde inte förändrats under mer än gångna 1000 år? Jo vårt land och många andra länder har nått så långt att människans okränkbara värde utgör en fundamental grundvärdering som stadfästs i lagar, förordningar och folkets grundsyn. Just denna demokratins portaldogm är hämtad från kristendomens etiska kärnvärden.
Ett tämligen stort antal organisationer i vår värld, många med förankring i särskild korantolkning, bär en uppfattning där människovärdet inte betyder ett vitten utan är helt underordnat en blodig vision. Mordet av den gamle prästen Jacques får en skärpt ideologisk markering, med rötter långt ner i västerlandets historia, med tanke på platsen och offrets status. Premiärminister Manuel Valls utrycker väl vad jag menar med detta. Han säger i en intervju att de två jihadisternas mål har varit att ”attackera religionen i syfte att starta ett krig mellan religionerna”. Får man tro jihadistisk eskatologi så spelar det mindre roll om deras krigare idag är i jämförelsevis litet antal och kämpar mot en överväldig makt. När deras ”Harmagedon” infaller så ska profeten Jesus(!) själv kliva ner och leda jihadisterna till segertåg över hela vår värld. Jesus är en av islams tre stora profeter men utan kristendomens gudomliga status. Detta ska, enligt vissa sagespersoner, ske 2020.
Totalt i världen så erhåller allt flera utbildningar och höjer därmed kunskaps- och bildningsnivån. Immateriella värden som empati, respekt för andras egendom, liv och tro, verkar i stort sett och i stora delar av världen ligga trots detta oförändrade allt sedan sedan järnåldern. En annan aspekt av det senaste terrordådet i Frankrike är de båda gärningsmännens låga ålder; 19 år. Det handlar om två tonårskillar, nästan barn, som planerat och genomfört ett bestialiskt dåd av grövsta format. Präster, kristna och kyrkor har attackerats i namnet av samma ideologi nu och förr men har då skett i Afrika eller Mellanöstern och därmed fått liten eller ingen uppmärksamhet. Jämförelsen med vikingarna handlar i den här texten endast om de parallella exempel jag nämnt. Däremot funderar jag en del över vilka de krafter är som på kort tid och av tonåringar skapar dessa monster där vare sig människans okränkbarhet eller andras helgade symboler erkänns någon som helst respekt eller medkänsla?
